En lååång fredag

Man märker inte hur mycket man har anpassats sig att leva ensam (eller tja utan familjen i alla fall, jag har ju min K)...
Denna dagen känns obeskrivligt lång eftersom båda föräldrarna e hemma och det råder i vanlig ordning hysteri i anderssonska huset. Min mor påminner mer och mer om en viss svenska lärare på gymnasiet och det driver mig sakta men säkert till vansinne. Min far är precis som en slags skobeklädnad som gör precis som mommy vill...
Min syster är som min syster brukar vara. tack och lov.
Imorgon blir systrarna A-son mot sin vilja nersläpade till mörka skogen i småland. Därför ingen bloggupdate... Jippi för påsken.
Nu vrålar dom från ovan att min paj piper i ugnen. Jag KOMMER!!!!!
ps. jag är även sjuk och därför kan jag kanske låta lite bittrare än vad jag egentligen aär. men nu längtar jag hem! ds