Lite väl stöddig kanske.

Ja herregud. Syster hade bokat in oss på ett MRL pass igår (mage, rumpa, lår). Jag kände mig lite kaxig och tänkte att detta blir ju inga problem för mig. Situps och lite lårövningar. Jag menar jag har ju varit duktig och sprungit lite då och då så det borde vara en baggis.
Det första instruktören säger är: Har alla som är här provat på step förut?
Nina tänker- Oh nej.
Efter första step omgången så rann svetten ordentligt.
Sedan var det dags för första lårkombinationen.
Jag ligger på golvet i kramp.
Nästa stepkombination.
Svetten rinner om möjligt ännu mer.

Herregud idag har jag så ont att jag knappt kan stå på benen. Jag ska aldrig någonsin tänka att detta kommer bli lätt. Någonsin.
Värre är att den yngre versionen av mig själv (syster) knappt känner något i jämförelse.
Livet är banne mig inte rättvist.