Hur långt går det att gå egentligen? Speciellt när det gäller klumpighet och tankspriddhet som är två väldigt trevliga egenskaper som jag råkar ha... Idag har jag till exempel lyckats med:
- Konststycket att bränna mig på ovansidan av handen dig 3 prox phalanx när jag övade på min kokkonst i köket
- Slå in knäet i soffbordet trots att det står precis där det alltid har stått
- Sparkat in smalbenet (tibia) i trappsteget ovanför det jag stod på när jag gick uppför trappan...Jag tror seriöst mina smalben aldrig kommer bli helt blåmärksfria
- Letat och vänt upp och ner på mina rum på jakt efter min labcoat för att sedan bara hitta den hängandes ute i hallen precis under näsan!
Jag blir så trött på mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar